Så dagen började väldigt tidigt idag, jag gick upp kl 4,50 i morse, halvsov ner för trappan och gick in på toan för att göra mig färdig. Tankarna snurrade, Casper skulle vara en hel dag på dagis utan någon möjlighet att bli hämtad om det inte hände något allvarligt. Sandra hade det trevliga nöjet att lämna en gråtande och trött påg. Han fick sitt utspel redan innan de hade lämnat husets sköna värme, gråtandes fick han sitta i vagnen. Så som jag fattade det så kännde inte Sandra sig så glad när hon begav sig till bussen. Själv kände jag också en oro över hur det skulle gå idag. Dagen gick sakta och man kände hela tiden en oro. När Sandra äntligen slutade jobba så var jag snabbt på telefonen för att be henne att ringa mig så fort hon hade hämtat honom. När klockan var lite i 18 så fick jag ringa till henne då jag inte hade haft tid att prata tidigare när hon ringde. Den första frågan var självklart hur det hade gått på dagis. Så som jag skulle beskriva svaret jag fick så om igår var - 10 på en skala mellan - 10 till + 10, Så var det +5 idag, knappt några tårar bara lite nedstämmdhet.

Kanske oroar man sig lite för mycket om sina barn när de är små, men samtidigt så är det ju för att man älskar de små illbattingarna och inte vill att de ska råka ut för något.  Ja det är en ny dagisdag i morgon och då håller jag tummarna för att han har en bra dag då också.

Ja då sitter man på jobbet sedan 1 timme tillbaka. Trött som ett as, jag sitter och väntar på att Sandra ska höra av sig om Casper. Han blev ju lämnad tidigt idag och jag hoppas att han blev utvilad inatt. Han somnade som en stock igår kl 19.30 ca. Hoppas att de inte ringer från dagis och säger att det inte går, så som de gjorde för 2 veckor sedan. Det är lite svårt att sitta och blogga på en telefon så det kommer kanske mer i kväll. Peace out for now